nlg

Baksidan:


I 18 år var Vicky Jaggers i sin brors våld.
En sann och ovanlig berättelse om syskonincest.

När Vicky Jaggers var liten avgudade hon sin storebror David och han var också deras mors ögonsten.
För modern var David ljuset i familjelyckan, det perfekta barnet som inte kunde göra något fel.

Men Vickys egen familjelycka och hennes barndom förbyttes mot mardröm när hennes bror brutalt våldtog henne upprepade gånger. Hon var tolv, han var sjutton.

Därefter förblev hon i hans våld. Hans viskande hot vid middagsbordet förlamade henne av skräck och höll henne tyst.

Inte änns när hon upptäckte att hon var gravid och födde ett barn vågade hon säga något.
Hon var övertygad om att ingen någonsin skulle tro henne.


I det tysta är en skakande sann berättelse om syskonincest och om att vara skrämd till tystnad, av sin egen bror.
Idag är Vicky Jaggers 34 år och bor i Storbritannien med sin man och sina fyra barn.



Vad jag tyckte om boken:


Rysningar efter flera av det hemska övergreppen som Vicky fått stå ut med under sin uppväxt.

Hon är helt utsatt på alla sett, hon har ingenstans att fly och heler ingen att vända sig till med allt det onda som hon får utstå. Att följa hennes berättelse är många stunder riktigt hemskt men också otroligt att följa hennes kamp!

Hon delar med sig av allt till läsaren. Det är iallafall känsla man får, kan inte vara mycket hon håller undan med eftersom hon vågar dela med sig om de jobbigaste stunderna och tankarna man kan tänka sig att ha vid en så hemsk uppväxt.

Hennes bror David är en sjuk individ som är svår att följa i den här berättelsen.

Baksidan:


Cilla McGowan var en gång i tiden uppmärksammas barnskådespelare.
Nu har hon tröttnat på artistlivet ocg dragit sig tillbaka till en vacker dalgång i Virginia, långt från Hollywood, och är i färd med att rusta upp sin mormors gamla gård.
Mormodern, den legendariska och skandalomsusade aktrisen Janet Hardy, dog av en överdos här för mer än trettio år sedan.

På vinden hittar Cilla en bunt brev som antyder att Janet var gravid då hon dog och att fadern till barnet var en ansedd, gift man i trakten.Cilla undrar vad som egentligen hände de där åren.

Hon arbetar hårt och har egentligen inte tid att engagera sig i sin tilldragande granne Ford Sawyer, men när hon nattetid börjar utsättas för trakasserier och hot, något som blir allt mer utstuderat och grymt, vänder hon sig till Ford. Hon har all anledning att känna rädsla.



Vad jag tyckte om boken:


Charmig läsning, Nora Roberts kan hemligheten i att skriva en bok som för läsarna in i berättelsen utan att inse hur länge de varit trollbundna.
Hon ger läsaren fina detaljer av hur hon ser landskap, blomster och siluetter.

Vi får följa Cilla i sin självständiga kamp om att få skapa sig något eget.
Under tiden då hon arbetar och rustar upp på den gamla gården blir hon utsatt för en hel del skrämmande hot och vi som läsare kan aldrig ana vem den skyldige är.

Boken bjuder inte bara på Cillas härliga kämpar glöd utan också kärlek och hot.

Baksidan:


Natascha Kampusch blev som tioåring överfallen och bortförd på väg till skolan.
I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt ljudisolerat källarutrymme.
Fullkomligt utlämnad till förövarens nycker tvingades hon utstå såväl fysisk som psykisk misshandel, utan att
veta om hon någonsin skulle bli fri igen.

När hon som artonåring slutligen lyckades lfy var hennes barndom över.

Med 3069 dagar tar Natascha Kampusch tillbaka makten över sin egen historia. Hennes vittnesmål ger en unik och utmanande inblick i fångenskapens psykologi.


Natascha Kampusch föddes 1988 i Wien.
Sedan hon blev fri från fångenskapen har hon bland annat haft en egen talkshow i öterrikisk tv.


Vad jag tyckte om boken:


Jag vet inte riktigt var jag ska börja med mina tankar och upplevelser kring den här boken.
Man får alltså följa Natascha från start, långt innan hon blir tagen till fånga. Hur hon alltid har känt sig annorlunda.

Så man lär känna henne i början av boken som person och tankar hon hade redan på dagis. Vilket är lite svårt att förstå hur hon idag kan formulera dessa tankar så exakt.

Efter hon blivit bortrövad till sitt hemska lilla källarutrymme blir det också svårt att förstå hur hon har det, Natascha försöker i boken att ge läsaren en bild och chans att uppfatta hur hon hade det men det är riktigt svårt i många lägen att som läsare göra det.

Hennes tankar och hennes relation till förövaren är väldigt svårt att begripa. Vilken i sig kanske är ganska självklart då man aldrig varit i samma situation, men i många "sanna berättelser" brukar jag kunna hänga med och känna med huvudpersonen.
Som när barn far illa, jag har aldrig varit med om det själv men jag kan må dåligt och känna med dessa personer då jag läser deras böcker, men jag kände det inte lika lätt i den här boken.

Hon känner en del sympati för gärningsmannen men vill absolut inte att det ska kallas stockholmssyndromet för då tycker Natascha att hon blir till ett offer en gång till.

Baksidan:


Nora Sinclair är en vacker inredningsarkitekt som lever den sortens liv som de flesta av oss bara kan drömma om - lyxig lägenhet på Manhattan, framgångsrika vänner och måktiga män som uppvaktar henne med smycken, semesterresor och flottiga middagar. hon förväntar sig det bästa och gör allt för att få det.

När Noras fästman dör under förbryllande omstädigheter misstänker FBI-agenten John O`Hara genast henne. Men ju starkare bevis han finner, desto mindre vet han om han är på väg att skipa rättvisa eller om han i själva verket drivs av en livsfarlig besatthet.


Vad jag tyckte om boken:


James Patterson är riktigt duktig på att skriva böcker som tar med en i ett svep, man vet inte vem den skyldiga är eller hur boken kommer att sluta.

Han skriver på ett sätt som gör att man tvekar på alla sina första intryck av karaktärerna i den här boken.

Man vill hela tiden veta vad som kommer här näst, men som den författaren han är dyker det alltid upp någonting just när man tror sig veta vad som ska hända.