nlg

Baksidan:


Phoebe MacNamara är Savannahs färmsta gisslanförhandlare. Hennes skicklighet kommer från de personliga erfarenheter hon har i ämnet: när hon var tolv år hölls hon tillsammans med sin lillebror och sin mamma som gisslan och terroriserades i timmar.

Hon vet precis när hon ska ge efter och när hon ska ingripa - och hon får bra träning på hemmaplan i det vackra MacNamara House med sin sjuåriga dotter Carly och en mamma som sedan den traumatiska händelsen för tjugo år sedan inte vågar lämna huset.

Men en så kompetent kvinna är inte alltid populär bland manliga kollegor och hon får ständigt vara på sin vakt.
Denna försiktighet gör att hon även håller uppvaktande män på avstånd, men Duncan Swift är annorlunda, han ger inte upp.

En dag råkar Phoebe ut för ett brutalt överfall- i polishuset- och kort därefter börjar hon få hotfulla meddelanden på tröskeln till sitt hem. Ibland hör hon en vissling utanför fönstret, ständigt samma melodi.

Vad betyder det? Är det någon av hennes kollegor som ville henne illa?
Med Duncan som stöd tar hon upp jakten på den anonyme pågoanden, och det är bråttom...


Vad jag tyckte om boken:


Typiskt med Nora Roberts- som jag sagt tidigare är att hennes kvinnliga karaktärer nästan alltid är starka.
Och det här är inget undan tag, bara på Phoebes yrke märks det mycket som polis men även som privat person är hon den som håller i alla trådar för att hemmet ska hållas funktionellt.

I den här boken är det mycket mer spänning än i hennes andra böcker, som är mer stark för kärleken och romatiken. Här får vi följa Phoebe i alla läggen. Som polis med en väldigt tuff vardag som kvinna med en stor roll.
På det privata märker man hur hon ska ha full kontroll, speciellt när Duncan kommer och ska försöka skapa ett förhållande med henne. Hon dras både till han och bort från honom för sin kännsla av ansvar till sin familj.

På slaget tolv är spännande läsning och har sina romatiska inslag. Den tar en till Phoebes vardag och dess kamp men också till en spännande upplösning.