nlg

Baksidan:


" Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med bristningar.
Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp.

Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistiskt sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma.

Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör.
Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.

Här är en bok om krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära "


Vad jag tyckte om boken:


Riktigt charmig bok! Mia skäringer är sitt sanna jag rakt igenom, man skrattar med henne åt hennes livs alla små roligheter och hennes sett att se på saker och ting.

Hon ger mycket av sig själv och sin familj i boken, framför allt vågar hon skriva om alla sina tankar även dom som man själv kanske haft men aldrig skulle säga högt till nån.

Hennes sätt att uttrycka sig på gör att man bara flyter med i hennes berättelse med  ett ständigt leende på läpparna.

Hennes bok var svår att lägga ifrån sig, man ville bara ha mer!!!